Filmatisering av roman eller grafisk roman

Jag har satt mig för att se eller se om serien The Walking Dead, kan inte komma ihåg om jag verkligen har sett hela serien eller bara tänkt att jag har det. Men jag har också tänkt mig att jag skall göra det med stöd av originalet det vill säga den grafiska roman eller serien The Walking Dead av Robert Kirkman och Tony Moore som ligger till grund för adaptionen till TV serie. Jag slänger redan här in ”ligger till grund”, för det är verkligen det man får se det som.

Att återge en roman eller som i det här fallet en grafisk roman till filmat media har sina för- och nackdelar. Det är naturligtvis inte första gången det görs och det kommer definitivt inte att bli den sista gången det görs. Varje gång en roman blir filmatiserad så kommer den obönhörligen också att anpassas till mediet. Vissa saker låter sig inte göras, det kan handla om censurregler eller tekniska problem. Det handlar självklart också om den kreativa friheten som en regissör bidrar med. Jag skulle kunna nämna många exempel på märkliga filmatiseringar av romaner.

Ett talande exempel på märklig adaption är filmatisering från 1973 av Papillion, skriven av Henri Charrière. Boken är en bladvändare med ett flertal rymningar av ett flertal fångar från ett antal olika fängelser och straffkolonier men blir som film en sammanslagen upplevelse om en rymning från ett fängelse på en ö. Man har här gjort en ny historia genom sammanslagning. Vilket som film betraktat fungerar alldeles utmärkt och Dustin Hoffman gör en lysande rollprestation, men boken ger så mycket mer i historier och upplevelser.

Ett något mer ovanligt exempel på adaption är Roman Polanskis filmatisering av Rosemarys baby, skriven av Ira Levin. Filmen följer, enligt vad jag förstår då jag inte har läst boken, helt och fullt ner på dialognivå boken. Filmen liksom boken är en given succé, men i senare intervjuer med Roman Polanski får vi reda på att han som relativt ny i branschen inte vågade eller visste att man hade en kreativ frihet att ändra i ursprunget. Man får nog säga med facit i hand, att det var skönt.

Andra adaptioner som är värt att nämna i sammanhanget är de två filmatiseringarna av John Ajvide Lindqvists roman Låt den rätte komma in. Den första görs på svenska i Sverige av Thomas Alfredsson och är hyggligt trogen boken, smärre förändringar som i stort inte förändrar ursprunget. Men gör det tydligare och mer rimligt i det nya mediet. Den andra görs i en Hollywood produktion regisserad av Matt Reeves. Denna produktion som har starka kopplingar till Hammer film productions, ett klassiskt filmbolag som gjort skräckfilmer sedan 30-talet, då dom köpte rättigheterna till en engelsktalande filmatisering av romanen har en klart råare ton. Man väljer att flytta filmen från Sverige till New Mexico och den historien om den mobbade Oscar och det svenska vemodet byts till ren ondska. I inledningen hör vi i bakgrunden Ronald Reagan och hans tal från 1983 som benämns ”Evil Empire speach”. Här sätter man en ny ton och ett nytt formspråk. Filmen blir också råare och blodigare än sin Svenska föregångare och en minskad tonvikt på de sociala samhällsfrågor som är så tydliga i Thomas Alfredssons filmatisering och inte minst i boken. Skall sägas i sammanhanget att boken såväl som de två adaptionerna är bra men alla på vars ett sätt.

Vad säger då detta om filmadaptionen av den grafiska roman, serien, av The Walking Dead. Vi som tittare skall inte förvänta oss samma upplevelse. Bra eller dåligt, vi får väl se, är beroende av ens egna förväntningar och upplevelser. Svårigheterna dyker upp när man har en grafisk roman framför sig och sedan får en levande person som skall gestalta denna. I den grafiska romanen har man tydligt boxat in en stil och ett utseende. Att skilja sig märkbart från detta gör upplevelsen otydlig. Jämförelsevis med en roman utan skaparnas input på representationen av karaktärerna med andra medel än ord som man själv får sätta i ett kontext blir man i en adaption av en grafisk roman mer låst. Med det sagt så med vissa undantag har man klarat den resan relativt bra.

Vad gäller storyline och handling så får det bli ett nytt avsnitt längre fram….

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Please reload

Vänta ...
×

Följ på Facebook