Som noterat har jag velat göra er uppmärksammade på de, förmodligen inte slumpartade, likheter och kopplingar som Kirkmans värld The Walking Dead har med verklighetens teorier om samhället. Man kan ju snabbt avfärda ett serieprojekt med att det är vilda fantasier och i fallet med The Walking Dead endast en orgie i blod och död. Ett praktexempel på det amerikanska uttrycket gore, som säger så mycket mer än en svensk översättning som kan vara allt från levrat blod till stånga ihjäl.

Men vi har i volym för volym noterat likheter med Machiavellis betraktelser över samhällsstruktur och bibehållande av, i hans fall, furstes makt. Varje del av samhällbyggnadsförsök i The Walking Dead följer på kända teorier inte så få heller beskrivna i Machiavellis bok ”Fursten” som är ett måste i varje studie av statsvetenskap.

Ett av de främsta exemplen och på något sätt en berättarröst eller voice-over som inte bara hjälper oss läsare på traven utan även karaktärerna i serien är Negan. I mitt läsande har Negan blivit Robert Kirkmans alter ego. Den karaktär som bäst förklarar och ger serien det djup den innehar och den respekt den förtjänar. Nu när volym 25 snart, har noterat att den ligger i pipen, kommer ut på svenska är det dags för de som har valt att ligga lågt och invänta den svenska översättningen att få sig en lektion av Negan.

Med risk för spoiler alert vill jag ändå referera till Negan och hans beskrivning av en ledare och göra det i jämförelse med Machiavelli.

”Ty en man, som vill visa sin godhet i alla sina handlingar, går under bland alla dem som inte är goda. Följaktligen måste en furste, som vill hålla sig kvar vid makten, lära sig att vara god och att använda sig av detta eller inte allteftersom omständigheterna fordrar det.”.

Fursten av Machiavelli

Machiavelli menar att en ledare måste ta ansvar för sin makt och hur den utövas. En ledare skall hävda sin och i detta fall sitt samhälles makt. Negan använder detta i sin teori, vilket han också tidigare utövat, där hans styre av sin grupp var hårt och skoningslöst uppbyggt på föreställningen om vi och dom. Negan nämner i en dialog med Rick följande.

”Du är ledare … och du är orolig för att folket ska vända sig emot dig … och detta oroar du dig för samtidigt som du liksom snubblar över världens bästa syndabock? Ledare hittar jämt på skit som den här för att behålla makten. Det hade inte gått att tänka ut en bättre vi-mot-dom-situation. .//. De kräver inte handling. De är rädda. De kräver säkerhet. Få dem att kännas sig säkra. Få dem att känna sig trygga … så ska du se att de tystnar.”

Negan, volym 25

Negan utnyttjade på samma sätt som Machiavelli beskriver att använda sig av teorin att vara god eller om så krävs inte vara god för att bibehålla makten när han ledde sin grupp. Han använde våld och hot om våld främst riktat mot fienden för att stärka sin position. Han utstrålade godhet inåt mot folket men använde yttre hot som ett sätt att hålla ihop dom.

Vi har i serien fram till nu egentligen brottats med unga samhällsbyggen utan naturliga ärvda ledare, eller furstar om vi använder Machiavellis terminologi, eller stabila relationer. Men nu börjar det formera sig. Det kan då tyckas annorlunda och chockerande att det är Negan som skall undervisa om samhällsbyggande och stabilitet. Men låt oss inte förledas av det hårda yttre. Det finns mycket dolt bakom masken. ”Alla ser vad du verkar vara, få upplever vad du verkligen är!”, Machiavelli. Även om masken oftast är till för att visa upp ett bättre jag så kan det som i Negans fall användas för att som ledare formera och hålla ihop en grupp.

”Jag menar inte att du ska ljuga direkt. Vad jag ville peka på det centrala i situationen. På sin höjd skulle jag föreslå att du använder den till att manipulera folk. Och i slutändan … om det håller dem vid liv. Då gjorde det väl inget?”

Negan, volym 25

Så den spännande och komplexa The Walking Dead världen fortsätter och går från klarhet till klarhet.