En favoritkaraktär ända sedan utställningen på Malmö konsthall 1986. Denna oälskade figur med sitt lätt skitiga yttre, omaka stil, annorlunda bakgrund med sina välborna föräldrar och syskon. En karaktär som skriker kritik om samhället genom såväl tal som handlingar och som var åratal före en viss politiker i konsten att argumentera med järnrör.

Pirinens serier är skitiga, dom är förvirrade och stundtals abstrakta till gränsen på otydbara. Men det finns hela tiden något där bakom texterna och bakom illustrationerna. En tanke som växer och utvecklas med läsaren och samhället i en samstämmighet. Visst underlättar det om man inte tillhör en utvald elit med ekonomiskt oberoende, men det är inte bara tjuvskott på samhällets elit. Det finns också en känga som delas ut till alla i alla samhällsskikt och ställning.

Med åren blir serierna bara svårare och svårare och Pirinen har inte heller dragit sig från att också ge ut böcker utan illustrationer, vilka för oss trogna fans som hängt med hela vägen blir en grogrund för att illustrera i våra egna fantasier vad som skulle kunna vara en Pirinenvärld.

Nyligen fick jag äntligen en chans att träffa Pirinen och få mitt Socker-Conny album, köpt på utställningen i Malmö 1986, signerat och är högt värderat i mitt seriebibliotek.

Många serier går säkert lätt att få tag på men äldre utgåvor som Socker-Conny, vill minnas att det i och för sig finns en nyutgåva, kan det vara en idé att leta upp på antikvariat annars.