Så kom dagen till slut. Dagen då det nya (eller nygamla) albumet Konrad och Kungen av Patrik Norrman skulle levereras. På ett otroligt charmigt sätt blev det till en turné från Stockholm ner till Malmö i söder med chans till ett personligt möte och överlämning. För Malmös del innebar det en träff hemma hos Fredrik Strömberg i hans familjs trädgård. Vädret visade sig från sin bästa sida och visst hade en öl i denna idylliska omgivning med dessa trevliga herrar och övriga besökare suttit fint, om inte bilen utanför hade satt stopp för det. Men åter till albumet, boken, slutresultatet eller rewarden på Kickstarten.

Konrad och Kungen är en fantastisk historia med flera bottnar och djupare betydelser. Men som är lika lättläst som en ”vanlig” serie för barn som en djupare insikt i vuxenvärldens problematik för vuxna. Mångfacetterad och vackert uppbyggd.

Samtalet kom naturligtvis in på den animerade versionen av Kung Markatta eller Apkungen, Sun Wukong i original, som producerades 1965. Den visade under 80-talet på TV med Hasse Alfredson som berättare. Minns den väl och hur fascinerad man var av dels historien men också bildspelet. En komplexitet i förhållandevis rena enkla linjer. Men inte minst molnen som apkungen med flera flög runt på.

Albumet har så väl fångat upp både stil och formspråk men i modern form med ett modernt budskap. Det kan vi också läsa mer av i albumet som också bjuder på en inblick i Patriks stil i teckning. Med bilder på skisser, tuschade och färdiga sidor. Så härligt att se. Jag måste också säga det igen även om det känns bittert. Men man hade ju chansen att faktiskt äga en skiss från boken. Det hade suttit fint i glas och ram. Men …

Ett ämne som också kom upp under kvällen, hade inte livet i övrigt pockat på uppmärksamhet så hade man kunnat sitt hela kvällen och lyssna, var frågan om digitala medier i serievärlden kontra ”riktiga” böcker och något att hålla i. Jag får, med ålderns rätt kanske även om jag inte känner mig lastgammal, nog vidhålla att även om jag gärna letar upp serier på nätet och kan ha en viss behållning av det. Så är det i det tryckta forumet som jag trivs bäst. Det är här jag kan sitta och detaljstudera en sida, bryta ner varje ruta men samtidigt fångas av helheten i en sida eller ett uppslag. Det här jag kan ha ett finger i ett avsnitt längre bak som jag kan gå tillbaka till när så krävs för att bygga på min upplevelse av en historia.

Tack för ytterligare ett fint album till hyllan som skall vårdas.