Det kan vara förvirrande att följa den tecknade serien och TV serien. Jag tar den pucken rätt upp och ner precis som den är. Det är förvirrande. Handlingarna skiljer sig åt och stundtals får man intrycket av att det inte ens finns en röd tråd kvar som binder ihop den. När man minst anar det så korsas vägarna trots allt och vi är någorlunda tillbaka på rätt väg. Vad som nu är rätt.

Man brottas med multipla universum i sin läsning vs TV tittande. Ibland förvirrande men ibland illuminerande och förstärkande. Det som framför allt ställer till det, i mitt tycker, är hanteringen och porträtteringen av karaktärerna. Jag tar en början en titt på karaktären Michonne som i den svenska volymutgåvan dyker upp i början av volym 4. Vandrandes med sina ”slavar” till det fängelse som gruppen har gjort till sitt hem. Två zombies (walker, bitare, krälare… ) som har lemlästats och oskadliggjorts genom att käkar och tändare är avslagna. En grotesk syn, men på inget sätt det mest groteska i vare sig serien eller TV upplagan.

Hon tas emot med skepsism av ”vår” kärngrupp men vinner snabbt ett förtroende i stora delar av gruppen. I TV upplagan däremot räddar hon och tar hand om Andrea efter en incident på gården långt innan vår grupp hittar sin plats i fängelset. I TV upplagan hittar Michonne och Andrea (som har en klart mer undanskymd roll än så länge i serien) till en annan grupp som håller en stad som sitt läger. Michonne hittar även i serien till nyss nämnda stad men i sällskap av Rick och Glenn i ett helt annat sammanhang. Förvirrande, minsann.

Var finns då den röda tråden? Vad binder dessa historier tillsammans? I bakgrunden, trots olika vägar dit, hittar vi ett eller rättare sagt flera hämndbegär som obönhörligen driver handling mot samma mål. Det skall i ärlighetens namn sägas att det finns grafiska element i den tecknade versionen som om det skulle porträtteras i TV serien troligen hade resulterat i ett totalförbud och en X-rating i USA. Det är troligt att anta att en del förändringar i storyn har med just detta att göra. Den tecknade serien har det lättare att tänja på gränserna och visa både våld och sexinslag på en helt annan nivå.

Vi kommer att få all anledning att återkomma till diversifierade karaktärsskildringar och porträtteringar av våld och sexinslag. För det är en springande punkt