Jag förärades möjligheten att få läsa den nyligen, näst intill rykande färsk från tryckeriet, utgivna serien ”Vätterns fasa” av Christina Jonsson. Jag skriver lite slarvigt serien men gör det inte av vanvördnad utan av vana. Christina själv beskriver det som en grafisk roman och jag kan inte annat än hålla med.

Vätterns fasa är en historisk berättelse som utspelar sig 1915 i det lilla samhället Hjo. En idyll av nationalromantiska mått mätt från en svunnen tid som porträtterar sedan länge gamla titlar och titulaturer. Det är Grosshandlare Kogg, Bankdirektör Dunér och Professor Bohlinder för att nämna några åtföljt av herr, fru och fröken där så passar in. Man varvas mellan att befinna sig i ett reportage från Hans Villius (TV-programmet Svart på Vitt) och glada käcka pilsnerfilmer.

Det är uppenbart att det finns mängder av bakgrundsforskning om Hjo inbäddat i historien och den historiskt korrekta (om än broderade) berättelsen om Hjo ger det ytterligare ett djup.

Med en detaljrikedom i bilderna i en, skulle jag säga, klassisk Frankrike-Belgien stil likt skapare som Hergé och Uderzo bidrar det till en harmoni mellan roman och grafiskt uttryck. Det är väluppbyggda karaktärer i historien och även om jag läser i förord och efterord att figurerna bortsett från Herr Sjö är helt fiktiva. Så kan man inte fundera på om inte historiens egentliga hjälte, eller rättare sagt hjältinna, Signe Modin har en del beröringspunkter med Christina. De delar åtminstone intresse som Hjos historia såväl som konstnärsskap.

En underhållande, välskriven och illustrerad grafisk roman (serie) som kan varmt rekommenderas. Det enda jag saknar nu är första delen, som jag tolkar som slutsåld, och en möjlighet att åka till Hjo och utforska omgivningarna. Kanske man kan hitta ett sjöodjur eller något annat äventyr.

Finns att köpa på Förlag Fingerprint