All kultur är inte lättsmält eller lätt att konsumera överhuvudtaget. Det tar ett tag, men när det sätter sig då sätter det sig med råge. Lars Krantz och hans fantasier grundade i, som jag tolkar det, en bisarr verklighet för bisarr för att inte skyddas bakom en hinna av möjlig tolkning.

Den svarta jorden är en serie med minst sagt bisarra utvecklingar och ”gästartister” som Christer Petterson för att nämna något. Bilderna är klassiskt Krantz, råa och oförfalskade porträtt och perceptioner av en alternativ verklighet.

Har man aldrig läst och njutit av dessa, kan jag klart rekommendera dom. Dom lyser och sprakar sida efter sida, med en detaljrikedom som överträffar det mesta. Här hittar vi en blandning av många av de serier som jag läst och beundrat. Det finns inslag av, i full vetskap om att det kanske inte är den första referens man drar, Blake & Mortimers stil (Edgar P. Jacobs). Det finns detaljer och en stillhet i bilderna, som står i stark kontrast med den fart och fläkt som ändå bubblar upp. Blake & Mortimer har detaljer som drar tanken till en modern steampunk med avstamp i andravärldskrigets era på samma sätt som Krantz skapar med sin värld som ändå anslår till det moderna samhället.

Men det finns också drag av fantastiska Enki Bilal i bildspråket. Enki Bilal som även han i stora delar rör sig i en steampunk med avstamp i andra världskriget såväl som i framtidsscenarior med inslag av egyptologi.

Eller för den delen även inslag av Will Eisner och hans kombination av socialrealism och deckarhistorier.

Projekten med författaren Hans Möller är också en njutning att läsa, med sina rena bilder som alla skulle göra sig som tavlor på vilken vägg som helst. Hhhmmm, det får vi börja leta efter. För det kan väl ändå vara så att det inte finns.

En del av produktionen kan ni hitta här på Apart förlag eller på välsorterade bokaffärer. Det är väl värt letandet.